söndag 24 augusti 2014

Nu är de två!

Så, från och med i eftermiddags är mina Conwy-sockor ett helt par! Det är mitt sista par i Dödergöks sockutmaning, och jag kvalar in på totalt tre par sockor. Utmaningen för mig låg i att sticka fem par, och då skulle man ju kunna kalla mitt resultat ett misslyckande men jag är toknöjd med mina tre nya par. (Förutom Conwy-sockorna, så ingår Posthornssnäckeskorna och Midsommarsockorna i sockutmaningen.) Jag kommer fortsätta att sticka sockor även fast sockutmaningen är slut, för ikväll ska jag påbörja ett par sockor till Ola i det antracitgråa Opal-garnet jag köpte i somras. Han önskar sig enklast möjliga sockor, med resårskaft och slätstickad fot, så det ska han få. Det kommer att bli ett par väldigt sobra sockor att pendelsticka på under kommande arbetsvecka. Men innan dess får jag lov att presentera Conwy-sockorna närmare!





Sticknördfakta:
Conwy Socks är designade av Nancy Bush och finns i boken Knitting on the Road. Det är en utmärkt liten sockbok, fylld av fin mönster och Bush's klokskaper. Hon är en av mina favoritdesigners, och hennes mönster har ofta fina detaljer och bra lösningar, och böckerna innehåller alltid bra kapitel om teknik och historia. Jag har stickat mitt par i Schoppelwolles Admiral med stålstrumpstickor 2,25 mm. Sockorna väger 84 gram, vilket motsvarar ca 353 meter garn. Färgen är mycket fin och helt omöjlig att fånga på bild, fylligt cyklamenrosa med en dragning åt blått. Jag gillar verkligen den här typen av enkla mönster som ger ett fin effekt, som med de små twistade maskorna i de här sockorna, och minskningarna för vaden är också snygga. Garnet är också en höjdare i sig, det fyller upp bra och känns rejält. Toppensockor, med andra ord!

På sista tiden har jag spunnit från och till. Jag är ju med i Manduzanas Fiberklubb, och jag har pysslat med första sändningen ull (den sk. juniullen) hela sommaren, så man kan ju inte kalla mig för en snabb spinnerska. ;) Det tar ju som bekant lite tid att spinna på slända, men jag har ju inte spunnit oavbrutet utan gjort en hel del annat under tiden också. Juniullen, som har färgtema "Vårkänslor" är nu färdigspunnen och även tvinnad. Största delen av de 100 grammen lyxull (62,5% polwarth, 25% tussahsilk och 12,5% babycamel) har omvandlats från handmålat topsband till ca 250 meter tvåtrådigt garn. Jag delade bandet i fyra delar och spann dem entrådigt och nystade sedan av dem från sländan till toarullar efterhand. Till sist tvinnade jag ihop dem till tvåtrådigt garn. En liten bit som blev över testade jag att navajotvinna tretrådigt, en mycket rolig och smart teknik! Totalt blev det ca 3 meter tretrådigt garn. Det här har varit en så positiv spinnupplevelse, både fibrerna och garnet är otroligt mjukt och var fibrerna var mycket lättspunna.



Så fort jag var klar med juniullen började jag genast spinna min egenhändigt kardade Gotlandsull som jag fick av Ola i födelsedagspresent. Jag spinner en bit, och navajotvinnar den sedan direkt tretrådig. Det här är en teknik som kräver mycket övning, men det är så roligt och det tretrådiga garnet känns mer robust än det tvåtrådiga gör. Gotlandsullen är mjuk och fin, och kommer att passa bra till ett par muddar eller halvvantar. Jag har en spirande plan för vad jag ska sticka av juniullen också, men eftersom det sannolikt kommer att bli en julklapp håller jag det lite hemligt så länge. :)

2 kommentarer:

Kattis sa...

Finfina sockor, och finfint garn! 👍

...och redan inne på julklappar...

Manduzana stickar sa...

Men åh, så magiskt fint garnet blev!
Och jag tycker verkligen du ska vara nöjd med sockutmaningen :)