måndag 16 juli 2012

Med höns i fokus

Den närmsta tiden tänker jag skriva några inlägg med fokus på hushållets höns och vad de pysslar med (nåja) och hur de bor. Idag blir den en liten bakgrund till hur hönsen kom att bo hos oss, och dessutom en liten titt in i deras utegård.

Jag har under flera års tid velat ha höns eftersom jag alltid tyckt att de verkar vara både sympatiska och spännande djur och dessutom nyttiga eftersom de lägger ägg. (Jag har även en stark övertygelse om att man producerar själv måste vara bättre och nyttigare och miljövänligare än det som produceras någon annanstans och som transporteras långt, men den här hållbart-samhälletanken kan vi ta i ett annat inlägg.) De senaste fyra åren har vi bott så att vi har haft möjlighet att ha höns, och sedan ett år har vi faktiskt haft höns. Att skaffa hönsen just då var inget aktivt val från vår sida (hade vi själva fått välja hade vi väntat ett tag), utan Ola fick hönsen som en "present" på sin 35-årsdag. När vi kom hem efter en liten Norrlandstripp hade vårt hushåll utökats med ett litet hönshus, en liten hönsgård och fem hönor. Hönorna kom från en större äggproducent och är sk. Lohmann-hybrider. De hade "gått ur produktion" och skulle egentligen slaktats eftersom de inte längre var lönsamma (här skulle jag kunna fortsätta med en ondsint text om hur höns behandlas inom hönsindustrin, men jag avstår det den här gången), dvs de hade sina dagar som äggläggare med ekonomisk vinst bakom sig. Av de fem ursprungliga hönorna lever två fortfarande och de har ett trevligt hönspensionärsliv där de springer omkring och äter goda saker, sprätter och ibland kryper in i redet och lägger ett ägg. Visserligen går det längre och längre mellan äggen numer, men de är fortfarande två mycket sympatiska och nyfikna hönsdamer och formliga överdängare på att hitta mask i jorden.

Nåväl, hönsen var en överraskning och jag tycker mycket om dem, även om de har inneburit mycket arbete under det senaste året. Vi har byggt ett nytt hönshus och en ny utegård eftersom det som ursprungligt byggts dels var för små, dels för dragiga för att hönsen skulle må riktigt bra. Efter de första överraskningshönorna har det tillkommit en tupp som vi fått till skänks, ett par brahmor (som vi trodde var hönor men som egentligen var tuppar, det finns ett separat inlägg om detta), en skånsk blommehöna (de var två från början men en blev till hälften uppäten av en iller när den var kyckling, vilket fick oss att säkra upp utegården ytterligare) och tre Hy-line-hybridhönor. Utegården ser för närvarande ut såhär...



Delen närmast utgången har tak och där kan hönsen vara oavsett väder. Nämnas bör att de gärna är ute oavsett väder, det är mest om det regnar och ruskar för mycket som de går in. Det finns även en dörr mellan den takförsedda delen och den andra delen av utegården som man kan stänga vid behov, mycket praktiskt. I båda delarna av utegården finns sittpinnar på olika höjd, och i den del utan tak finns även en vattenautomat och en grönfoderskorg.
Men varför ska man ha en utegård, kan inte hönsen gå fritt? Givetvis kan hönsen gå fritt, och det är väl det ultimata i alla lägen. Vi har dock väldigt mycket rovfågel i form av vråkar, glador och örnar samt gott om rävar, illrar och en och annan mink och alla gillar de höns och därför har vi valt att ha en utegård som ett extra skydd för hönsen. Eftersom utegården är så sned och vind går den under smeknamnet the Burrow/Kråkboet (namnet på familjen Weasleys hus i Harry Potter). :)
Vi tar väl och tittar in till hönsen! Jag fotograferade dem lite efter frukost imorse, alla var inte ute och sprang utan några var inne och stökade och ett par låg i redet och värpte, så alla har inte fastnat på bild.


Det här är en av de pensionerade Lohmannhybriderna. Hon är ganska ful för tillfället, eftersom hon ruggar och håller på att få nya fjädrar, men hon är pigg och glad och nyfiken.


Här mumsas det maskrosblad ur grönfoderskorgen. Till vänster närmast kameran syns skånska blommehönan, bakom henne sticker några vita stjärtfjädrar upp som tillhör en av Hy-line-hybridhönorna, till höger i bild syns vår tupp som vi fått till skänks, och allra längst till höger ses rumpan på Lohmannhybriden/rugghönan.


En av våra tre vita Hy-line-hybrider som lägger goda, stora ägg och som är väldigt charmig i sin hängande kam.


Skånsk blommehöna är en av våra lantraser, och här är vår lilla vita och cremeprickiga blommis. Jag skulle gärna ha fler höns av den här rasen, de är fina och stabila individer.


Tuppen har vi fått av Olas brors svärfar och är av okänd härkomst. Fin är han i vilket fall, och snäll. Han gör det en tupp ska och vaktar flocken väl.

För den som vill läsa äldre inlägg där våra höns förekommer har jag gjort en liten länklista i högerspalten med de hönsrelaterade inlägg som förekommit under det dryga år som de har bott hos oss.

4 kommentarer:

heidi sa...

jag älskar att läsa om höns och ser fram emot nya inlägg om dom:)

Annika Odelstav sa...

Så fint era höns har det! Kul att pensionären också får vara kvar! (själv nackar jag dem och tar vara på köttet)

Frida sa...

Gillar höns! Blommehönor tror jag Skånes djurpark ibland säljer.. KAnske de inte gör längre, men de har gjort det iallafall..

Manduzana stickar sa...

Vad roligt att få läsa om era höns. När jag blir "stor" vill jag också ha höns.