måndag 2 september 2013

Två par muddar i mjukaste merinosilk




Och vad blev det då av det där fina blå merinosilknystanet som senast häromdagen sades vara en hemlisstickning? Jo, det blev två par finfina muddar som landade i Mimmis brevlåda idag. :)


Här sitter den ena muddvarianten i våtspänn medan den andra mest ser ut som ett par strutar.


Mudd med spets



Cocktailmuddar


Sticknördfakta:
Till båda paren muddar har jag använt mig av en härva (50 gram) handfärgad merinosilk (70% merinoull och 30% silke) från Sannsticks. Sanna är verkligen duktig på att färga, allt handfärgat garn jag köpt från henne är verkligen otroligt vackert! Det finns lite, lite kvar av härvan efter två par muddar, men inte är det många meter inte.

Mönstret till den översta mudden heter helt enkelt Mudd med spets och hittas i Nina Sagulins bok "Sticka accessorarer". Jag har stickat med bambujumperstickor 3 mm, och följt mönstret till punkt och pricka sånär som på att jag la upp två maskor mer än vad som angavs och fick på så sätt ett par kantmaskor som jag lyfte i början av varje varv. Jag tänker mig att det skulle bli finare med än utan kantmaskor, och jag tror att jag har rätt. Dessa muddar stickades rakt och syddes sedan ihop. De blev inte så tajta och stretchiga, men väl fina och de går ganska långt ner över handen, vilket jag tycker är trevligt.

Det andra paret muddar heter Cocktail och finns i boken "Sticka mera småvarmt - Yllepromenader bland trottoarkanter och skogsdungar" av Johanna Wallin. Här la jag upp 42 maskor istället för 56 som anges i mönstret, eftersom mitt garn var betydligt tjockare än i original, och jag stickade med strumpstickor 3 mm istället för 2,5 mm. Jag stickade heller inte lika många upprepningar av mönstret som anges i mönstret, utan endast fyra omgångar mönster innan jag maskade av. Avslutningsvis virkade jag bågmönster med virknål 3,5 mm (jag har ingen slug baktanke med att använda en större virknål än sticka, utan det föll sig bara så att jag inte hittade någon 3 mm virknål) och lyckades för första gången i mitt liv både följa ett virkmönster och göra helt rätt och det åt rätt håll! (Ola är mycket imponerad, han brukar nämligen skratta åt mig när jag försöker virka eftersom jag alltid gör det med någon slags baklängesaborvink.) Jag är kanske inget förlorat fall när det kommer till virkning ändå! Kanske ska jag utmana mig själv med en mormorsruta? :)

Båda mönstren var otroligt roliga att sticka; enkelt men med en fin effekt. Garnet är dessutom så himla fint och härligt, jättemjukt och färgen är vacker. Mimmi gillade muddarna dessutom, och det är ju det viktigaste!

6 kommentarer:

Mimmi sa...

Dom är så himla fina och mjuka. Jag blev jätteglad. Kram

Linda sa...

Så bra då, det var ju det som var meningen! :) Kram!

Anonym sa...

Suerfina muddar i en härlig blå färg. Jag har aldrig beställt från Sanna, kanske dags att göra det.

Ulricha sa...

Fina muddar! Härliga mönster och vilken ljuvligt fin blå färg! :-) Dör lite...

Fina hönsbilder. Jag visste inte att de äter vattenmelon! Kanske inte deras mest natuliga födoämne? :-) Såg att grannarna lagt äpplen hos deras höns.

Vi håller på att packa (och städa, det blev lite konstigt) innan de ska börja med stambytet om 1 månad. Känns märkligt att inte kunna bo i lägenheten på 8 veckor och sedan få börja julstäda (nästan) när vi flyttar tillbaka.

Och så har jag formaterat hårddisken och har inte fått igång allt, bla min rss-läsare som verkligen inte vill starta...

Ha en fin sensommar vecka. Det ska tydligen bli väldigt varmt till helgen.

KatarinaZA sa...

Vilken underbar färg på garnet!

Fartlutningen beror på att jag inte är någon höjdare på att rita symmetriskt. Det hade varit mer rättvisande om jag använt originalbilden från början.

Lobben sa...

jätte fina. trevlig helg