söndag 26 juni 2016

Olas islandströja; färdig lagom till sommarens värmebölja



Sen förra sommaren har jag till och ifrån stickat på en islandströja till Ola i Plötulopi. Det har varit ett långsamt projekt; I och med att jag inte följde något mönster tog det ett tag innan jag vågade börja och jag stickade noga provlappar och mätte både Ola och andra av hans tröjor. Jag började med att sticka båda ärmarna, vilket gick rätt fort. Sedan fick jag pausa inför stickandet av kroppen eftersom det medförde en hel del tankeverksamhet. Väl upp i ärmhålorna efter en lång sträcka slätstickning i mörkbrunt (vilket inte tog så lång tid som en skulle kunna tro) blev det ny paus eftersom jag var tvungen att tänka igen, rita och rita om mönster osv. (Under den här perioden stickade jag även en hel massa babysaker till Edgar samt en och annan julklapp, vilket gjorde att islandströjan så att säga fick läggas på is...) När oket väl stickades gick det fort, men pauser fick tas för att rita nya delar till mönstret och fundera. Nu har tröjan har varit färdigstickad ganska länge, men sedan har det tagit tid innan jag har tagit mig för att fästa trådar och sy igen hålen i armhålorna. Därefter tog det ytterligare ett par veckor innan den fick ett välbehövligt bad. Nu är den till och med torr! Det enda som återstår nu är att sy i en stickad-av-Linda-lapp och invänta vinterkylan. Idag när jag skriver detta och bilden togs, kryper kvicksilvret över +30 grader Celcius i termometern, därav endast en ihopvikt-tröja-på-gräsmattan-bild. Ola får modella den en dag när han inte riskerar att dö av värmeslag. ;) I effektiv sticktid har inte det här varit ett jätteomfattande projekt trots att det är en stor herrtröja, men med många pauser har det tagit lång tid ändå.

Sticknördfakta:
Jag har aldrig stickat islandströjor innan, och för att lära mig principen använde jag mig av Vedis Jonasdottirs utmärkta bok Knitting with Icelandic Wool. Det är en jättefin stickbok, men både historia, materialkunskap och många mycket fina modeller. Ola var dock inte sugen på någon av de modeller som fanns i boken när det kom till okmönster, så därför tog jag principen för tröjans uppbyggnad från boken och sedan ritade vi ett eget okmönster. Inspirationen till mönstret kommer från en tröja som är med i ett tidigt avsnitt av arkeologiprogrammet Time Team, och som bärs av en av de arkeologer som tillfälligt medverkar i programmet. Ola ville ha brunt som basfärg, och sedan valde han gråvitt och ljust nougatbrunt som mönsterfärger och utifrån suddiga TV-bilder ritade vi en variant av ursprungströjans okmönster. Tröjan stickades i dubbel Plötulopi, som egentligen är ett förgarn och därmed ospunnet, men som ger ett extra fluffigt tyg. Plötulopin är beställd från Islina Garn, och finns i en uppsjö av fina färger. Jag har stickat med rundstickor 4,5 mm till resårerna och 5,5 mm till slätstickning och mönsterstickning. Resårerna i ärmslut och längst ned på tröjan är enkla 1 rm, 1 am-resårer, medan resåren i halsringningen är dubbel för att ge lite extra stadga till tröjan. Jag stickade den drygt dubbelt så lång som den slutliga resåren skulle vara, maskade av och virkade sedan fast avmaskningen mot resårens början på insidan. Det blev snygg och prydligt och ser mer arbetat ut än endast en avmaskningskant mot halsen. För att göra passformen lite bättre har jag stickat några (fyra kanske?) förkortade varv över ryggen i okmönstret, även om förkortade varv inte är något som finns i original på islandströjorna.

Jag är vansinnigt nöjd över att har rott det här projektet i land, eftersom jag gjort alla steg själv (med hjälp av Ola när det kommer till färgval och okmönsterritning), och är väldigt pepp på att sticka en islandströja till mig själv. Jag kan också tänka mig brunt som bas, men kommer i så fall att beställa lite andra färger till mönstret (gärna grönt och rött i olika nyanser). En annan sak som jag är extra nöjd med när det gäller det här projektet, är att jag har lärt mig att på ett smidigt sätt sticka med en färg i varje hand i de flerfärgsstickade partierna.

lördag 25 juni 2016

Hemsytt

En gång i tiden (läs tonåren) kunde jag sticka, men jag stickade rätt sällan. Istället sydde jag väldigt mycket kläder, och när jag var 19-20 år arbetade jag till och med för kommunen med att sy saker till kommunens verksamheter (t ex gardiner till skolor, barnkläder till teaterföreställningar etc). Under tiden jag var student sydde jag en del kläder, men under de senaste åren har jag bara sytt gardiner och kuddvar till husbehov utöver att jag har lagat ett och annat trasigt plagg. Förra våren slog jag på stort och sydde både en medeltidsdräkt till Ola (tunika, byxor, mantel och väska) och dessutom en långklänning till mig (för att ha på avgångselevernas bal och ett bröllop vi var bjudna på). Efter att ha sett en hel del fina plagg på bloggar och instagram kände jag att det kanske var dags att kanske ta tag i det där med sömnaden igen, särskilt med tanke på att det nu finns mängder av fina och enkla mönster att tillgå. Jag har dessutom hört mycket gott om Colette Patterns/Seamwork Magazine och deras modeller, så jag ville testa något mönster från dem. Till studentdagen sydde jag därför mig en Akita Blouse i grönt tyg med nyckelmönster som jag köpt på Gittes Tygkälla i Rinkaby.





När jag beställde mönstret tog det billigare mönsteralternativet, där en själv fick pussla ihop utskrivna mönsterdelar till ett helt mönster. Det var enklare än vad jag trodde att få mönstret exakt, och rätt kul med ett jättepussel. Akita var enkel att sy, och modellen är användbar. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att sy fler Akitor, kanske i något mer diskret tyg (även om jag älskar det gröna nyckeltyget!). Dock följde jag inte instruktionerna i mönstret när jag sydde, eftersom man enligt mönstret skulle ha någon slags kanttejp som jag aldrig har använt (eller ens sett i tygaffären). Det är säkerligen jättevanlig och hur praktisk som helst även om jag aldrig har träffat på den, men jag sydde på samma sätt som jag brukar göra när jag tidigare sytt skjortor/toppar och det blev bra. Om jag syr fler Akitor ska jag göra en snedslå till halsringningen, eftersom den var onödigt trixig och få till utan snedslå och det blev dessutom ett par små skrynkor som hade kunnat undvikas genom ett snedslåband.

Jag fick givetvis lite tyg över när min Akita var klar, och då passade det perfekt med ett litet barnprojekt. Min kompis Johanna fick en liten knodd i november (som på bloggen har gått under smeknamnet Glenn-Osbourne, men som i verkligheten kallas för Edgar), och givetvis är han i sin litenhet ett lämpligt offer för små projekt. Till Edgar sydde jag en Beppemössa/fiskarhatt efter Oliver S mönster Reversible Bucket Hat. Lilla hatten var grymt kul att sy, och passar Edgar fint (jag har fått bildbevis från hans mamma). Gullig blev den också, i nyckeltyget.



Givetvis fick jag lite syhybris efter att jag sytt Akita, och beställde mönster till klänningen Wren också. Den ser lite klurig ut med sin v-ringning, men det ska nog gå fint eftersom jag nu har semester och hjärnan fungerar som den ska igen. ;)

lördag 18 juni 2016

En hint av beppemössa

Jag har sytt en Beppemössa eller fiskarmössa till min kompis son Edgar. Här kommer en liten försmak på tyget (som också har blivit en blus till mig). Bättre bilder och mer info kommer på båda plaggen.

Nu ska jag fortsätta fundera lite på och skissa på lintröjan jag funderar att sticka och också kanske nysta lite sjalgarn.



söndag 12 juni 2016

Ett försiktigt hej

Det var länge sedan det var påsk! :) Det har ju inte hänt mycket här sen dess, men så kan det vara ibland. Det har varit en intensiv april och maj i år, så jag har inte stickat jättemycket utan sovit desto mer när jag inte har jobbat. Till yrket är jag ju lärare, och maj är ju alltid en galen månad i skolans värld. Nu är maj över, eleverna har strax sommarlov, om en vecka har jag semester, jag har stickat klart Olas islandströja och dessutom sytt kläder till mig själv, så framöver finns det både tid till att blogga och stoff att blogga om. Hurra för det!