Olas mockasiner

Förra helgen drabbades jag som bekant av mockasingalenskap, och idag lade jag sista handen på mockasin nummer två. Därför har Ola nu ett par riktigt tjocka och sköna mockasiner att skrota runt i inomhus.

Sticknördfakta:
Olas mockasiner är stickade efter mönstret till Nola's Knitted Slippers, men jag har ändrat det lite eftersom Olas 46:or inte är några standardherrfötter, utan långa och smala men med höga vrister. Jag har därför stickat mocksinerna längre och även stickat förkortade varv för att öka höjden på mockasinen över vristen. Dessutom har jag inte sytt ihop dem under och baktill som det anges i mönstret, då jag tyckte att det borde bli ganska obekvämt att gå och trampa på en skarv. Istället masksömmade jag samman dem under till och för att ytterligare öka på längden på foten lite så stickade jag fram och tillbaka upp längs baksidan med rätstickning. Det blev rätt snyggt mot resåren om jag får säga det själv. :) Jag är nöjd med resultatet av mockasinerna över lag, för de sitter bra på Olas fötter. Dessutom var det väldigt rolig att stickning, då mockasinerna stickas i ett stycke åt olika håll och konstruktionen därför är lite ovanlig. Dessutom fick jag användning av väldigt mycket restgarner, då de stickades med dubbelt garn på rundstickor 5 mm (egentligen 5,5 mm enligt mönstret, men jag hade ingen sådan sticka tyvärr). Hela 276 gram rester av JärboGarns Raggi har försvunnit ur min restgarnspåse, och det känns bara fint! :)

Nu är oktober snart slut, och det betyder att det är dags att börja planera för julklappsstickningarna. Roligt och hemligt! Jag och Ola var på Helylle i lördags och shoppade en härlig hög med Drops Alpacka, som ska bli extra hemliga julklappar. :)

Finaste första Faverolleägget

Min söta lilla Faverollehöna la sitt första ägg igår!

Såhär fint är det i lampljuset inomhus, i verkligheten är det läckert gräddvitt med ett stänk av sandstrandsbeige. :)
Olas andra mockasin är under produktion för närvarande, även om han hade velat att jag redan skulle vara klar med dem eftersom han tycker det är lite kallt här hemma. Det är ju skönt att det man stickar är efterlängtat!

Mockasingalenskap

Efter lunch idag drabbades jag av mockasinstickargalenskap (pga jag följer Dödergök på Instagram och såg att hon stickade en urgullig babyvariant av Nola's Knitted Slippers) och var tvungen att leta upp sagda mönster, stickor och garn. För min del blev det ingen söt minivariant, utan snarare en urtjusig XL-mockasin till Olas 46:or. Jag fick lov att modifiera mönstret en hel del för att det skulle sitta ok på Olas fossingar (långa, men smala - dock med höga fotvalv), och med en liten lätt våtspänning av rätstickningen tror jag att det kommer att bli toppen. Tjocka är de i vilket fall (jag har stickat med dubbel Raggi på stickor 5 mm - 137 gram gick åt till en mockasin!), så han lär ju inte frysa med dem på. Imorgon är det dags för mockasin nr 2.

Ett säkert tecken på annalkande vinter...

...är att de orangea snöpinnarna börjar dyka upp längs vägarna. Idag när Ola hämtat mig vid tåget höll snöpinnsbilen på att att sätta upp pinnar längs vägen hem. Så, nu är det officiellt vinterhalvår. Detta ackompanjeras av -2,5 grader nu ikväll och lite is på vägen - brrr!!! Ikväll blir det brasor i båda kaminerna.

Snart lossar stickorna!

Projektet att sticka strumpstickorna ur sockorna går framåt! Nu är det bara foten som återstår på socka nr 2, och det brukar vara en smal sak - rakt fram utan att behöva fundera förrän jag når tån. :)

Idag är det regn och rusk och ruggig höst ute, tur att vi utflyktade igår!

Utflykt till Borrie

Det har varit en härlig men blåsig lördag, och vi har tillbringat den på utflykt. Små utflykter i närområdet är bland det mysigaste jag vet, och idag gick turen till Borrie kyrka. Borrie ligger på mellan Tomelilla och Ystad ungefär, och kyrkan är en liten söt byggnad i romansk stil från tidigt 1100-tal. Till skillnad från många andra skånska kyrkor har denna många engelska drag, vilket förklaras av de kontakter som Danmark hade med de brittiska öarna. (Ola tyckte att koret såg äldre ut än så, och skulle nog vilja tro att det egentligen är från 1000-talet.) Den övergavs i mitten av 1800-talet eftersom den ansågs överflödig, men restaurerades och började användas igen i slutet av 1920-talet. Mycket, mycket fin!

I närheten av Borrie ligger Fyledalen, där det finns ovanligt mycket glada. Vi åkte genom en del av dalen (jättefint!), och ja, det finns mängder av glador. Det var en riktigt vacker dag idag, med alla höstfärger och lite dis.

Att lossa ett par strumpstickor

Oktober - nu är det verkligen höst! Även om vi har haft verklig brittsommar i år, med en varm Britt-dag i veckan. Själv har jag inte haft så stor nytta av de senaste dagarnas fina väder, då jag drabbats av magsjuka och har varit lite under isen ett tag. Nu börjar jag dock komma till sunda vätskor igen, och imorgon funderar jag till och med på om det inte är dags att gå till jobbet. Hoppas att ni mår bättre än vad jag har gjort!

Jag har inte ens stickat mycket, utan mest bara lyssnat på ljudböcker och vilat. Igår grävde jag ändå fram mitt påbörjade sockpar, min bruksstickning som hängt med mig på tåget ett bra tag nu, och stickade en bit. Numera har jag en färdig socka och den andra under konstruktion, så snart borde jag kunna använda dem. Jag tänkte att jag skulle försöka sticka på lite på socka nr 2, så att stickorna blir lediga för att användas i ett annat projekt. Under förra året började jag med ett par flerfärgsstickade vantar från YlloTyll, som heter Törnen. Dessa behöver nu mina stål-2,5:or och jag är sugen att sticka på dem, så då gäller det att få stickorna lösa från sin socka. :)